Alla de vuxna låtsades se kläderna, till dess ett litet oförstående barn ropade: ”Han har ju ingenting på sig!”.
I diskussionen kring SR’s reportage angående det vetenskapliga stödet för några uttalanden utbildningsministern gjort kan man, utan att gå in på sakfrågan, notera en viktig detalj för omvärldsbevakaren:
Bara för att en majoritet av forskare säjer samma sak kan vi inte säga vad som är rätt och fel - man kan inte rösta fram fakta och sanning. Vi gör olika bedömningar av vad som skall omfattas av mätningar, vad ord egentligen skall ha för betydelse, vilka mätperioder som är väsentliga etc. Inslaget gav intryck av att ministern hade fel, när forskarna i själva verket säger att det inte finns vetenskapligt stöd. Men det väcker debatt och det var väl det journalistiska uppdraget – inte att finna ”sanningen”.
Den som arbetar med skola eller skolnära uppgifter kan inte nöja sig med radioinslaget eller experterna. Man måste ”omvärldsbevaka” – kontinuerligt bevaka olika informationskällor, jämföra med tidigare erfarenheter och successivt utveckla sin förståelse för utvecklingen. Webben erbjuder alla sorters information. Från vetenskap till ”tyckare”, officiella och privata aktörer, olika intressegrupper, aggregerad och analyserad information, lösa rykten och osammanhängande fakta. Osanningar. Det är först då, om vi kan samla in, filtrera och sortera relevanta källor som vi får nytta av våra analytiska förmågor. Vi undviker likriktning i debatten och när den blir för torftig finns det alltid någon som kan resa sig upp och säga att
“Han har ju ingenting på sig!”.
