Idag ringde en man in till ett debattprogram och varnade för att kineserna med lätthet kopierat och flyttat hela Volvo PV till Kina inom 10 år. Anledningen är att alla processer, rutiner och övrig know-how är så väldokumenterade att det är att likna vid en fysisk produkt som kan kopieras och ”tillverkas” av andra. Det sitter inte längre i väggarna och i huvudet på folk. Han har förmodligen rätt, men jag kan pigga upp i denna dystra profetia med att det finns ett områden som är otrampad mark för oss strukturfascister. Nämligen att använda webben som informationskälla.

• Ingen planering/målformulering
• Inga arbetsrutiner
• Ingen samordning
• Ingen dokumentation av resultat
• Ingen prestationsmätning/efterkalkyl etc.

Tur att ingen frågar vad kostnaden för detta – eller för missad marknadsinformation – är. Skulle någon annan process drivas på samma sätt skulle kinserna rygga tillbaks…

Intelliwell gör det enkelt för kunderna. Kan de svara på frågan ”Vad behöver du veta” (ibland behöver de inte ens veta det) fixar vi resten – på individuell nivå!

Sanna Rayman skämmer bort sig själv med en ”no bullshit diet”. Alltså från tid till annan drar hon ner på informationsbruset – dvs. vissa bloggar och Twitter. Det kan väl vara bra, men det som förskräcker är bilden av hur hon bedriver opinionsbildning – för det är väl vad en ledarskribent gör.

Att enbart följa vad andra skriver och reflektera på det är ett passivt förhållningssätt. Dessvärre har tidningen samma dag ett repotage om Maud Olofssons pressekreterare som uppträder på samma sätt – passivt följer vad andra redan baxat långt fram i opinionsbildningen. Och han beskrivs som en hårt arbetande hjälte. Är det denna efterreaktions-taktik som gjort att företagarpolitiken ligger i akterkant?

En riktig ”no bullshit diet” vore att välja ut klara och tydliga teman, källor, aktörer m.m. som är relevanta för den linje man vill driva (oavsett om det är opinionsbildning, leda företag, sälja produkter och tjänster etc. Alltså, sålla medvetet och välj vad du bevakar. Sätt din egen agenda! Det är effektivt för uppgiften och avstressande för själen.

Att låta andra sätta agendan leder till att man förlorar matchen oavsett om det är politik, opinion, affärer eller idrott.

Samtidigt som arbetslivet och arbetsuppgifterna blir mer och mer specialiserade ökar kraven på att att hänga med och hantera stora mängder information.

Men var lugn – här är giltiga undanflykter till varför du inte kan följa med i utvecklingen.

1. Du har inte tid.
   Eftersom alternativet är att din chef skall prioritera i princip allt du och dina kollegor skall göra – vilket i praktiken är omöjligt – är detta en klockren undaflykt. Dessutom kommer alla i din omgivning att instämma i problematiken. Även chefen. Att du vet alla fotbollsresultat, vintips, har kollat barnens matsedel i skolan, tittat på roliga filmer och citat m.m. gör dig bara till en trevlig medarbetare. Och det måste ju få kosta (företaget).
2. Ligger utanför ditt ansvarsområde.
   Ett underbart och oantastligt argument! När läste du ditt anställnigsavtal senast? Där står absolut ingenting som förpliktigar till ansträngning.
   - Det ingår inte i mina arbetsuppgifter, är lösenordet till full frihet att själv bestämma vad som du är satt att göra . Aldrig mer tråkig och ansträngande tidsspillan som sänker motivationen.
3. Chefen bryr sig inte
   Visst. Du är ju lojal och arbetssam. Men hur många projekt har du inte utfört som bara blivit hyllvärmare. OM chefen visar riktig vilja att se utveckling, förbättring och högre grad av samarbete. OM han gör dig till ansvarig och kopplar detta till befordran (med högre lön), då kan du tänka dig  att följa med i händelser som rör ditt jobb. Dina kunder. Ditt teknikområde. Marknadstrender. Diskussioner kring nya regelverk…
4. Var skall man börja?
   OK. Du har ingenting emot att jobba lite med att hålla reda på sådant som du behöver hålla reda på för att göra ett bättre jobb. Men var skall du börja? Allt hänger ju ihop i mer eller mindre lösa trådar. Relationer och referenser så att man blir tokig redan i tredje led… Be om en tydlig informationskarta så skjuter du upp dumheterna projektet på obestämd tid.
5. Glömt bort…
   Du hade förstås tänkt, men glömde bort. Men nästa vecka. Då sätter du igång!

Inför förra valrörelsen (Riksdagsvalet) hade kommunikationsstrategen Schlingmann slängt ut alla pressklippsrobotar. Just för att det är robotar. Han menade att det inte blev någon eftertanke eller analys av vad som verkligen händer utan personalen lutar sig tillbaks och tror att roboten skall sköta omvärldsbevakningen.

Så där blir det ofta ute i företagen. Informationsavdelningen bestämmer vad som är viktigt och låter sedan pressklippsfabrikerna dränka medarbetarna i serietillverkade syndikeringar på de egna pressmeddelandena. Det stärker knappast konkurrenskraften.

Istället skall medarbetarnas dagliga arbete användas i omvärldsbevakning. Deras kompetens och upptäckarglädje skall kanaliseras och anpassas till företagets behov. Det räcker i de flesta fall att ge dem ett bra verktyg och tala sunt förnuft om vad som är viktigt för verksamheten.

Carolina Neurath, krönikör på SvD skriver en intressant artikel om hur presschefer daddar sina VD:ar. De fungerar som så starka filter att artiklar och annan pressinformation blir platt, tråkig och intetsägande.

Presschefer är ofta även informations- eller kommunikationschefer och i den rollen även avsvariga för omvärldsbevakningen. Resultatet blir att de bara finner intresse i att bevaka sina egna platta, tråkiga och intetsägande pressmeddelanden och förståelsen för att kollegorna, som lever i verkligheten, har andra behov ställer de sig totalt kallsinniga till. Alltså köper de enbart in bevakning av pressklipp och döper om det till omvärldsbevakning. Det är resursslöseri av oanade mått.

Istället bör organisationen förses med verktyg för att bevaka Internet och dess hela rika utbud som inte avgränsas till media och sökmotorer. Webben styrka ligger i dess variationsrikedom och den som kan använda sig av det i sitt arbete skall finna att det är mångdimensionellt, roligt och oerhört upplysande. Det skapar konkurrensfördelar.

Hoppsan! Tryckfels Nisse har skrivit rubriken: En 14-årings mamma skall det vara

”Det är fel på din moral” sägs, enligt Computer Sweden, ett spelprogram bolags support ha sagt till en person som klagade på att Batman dog. Det skulle ju bara inte hända. Saken var att det kunde hända – om programet var pitatkopierat.

Den ständiga frågan är vad som är att ”piratkopiera”. I början av 2000-talet tyckte media att allt de publicerade på sina webbar var deras material. De ville ha betalt av samtliga som, i kommersiellt syfte, använde sig av webbpublicerade tidningsuppgifter.  Det är givetvis omöjligt att göra juridiskt hållbara och rättssäkra gränsdragningar. Citatet ovan har CS-redaktionen givetvis hittat på någon annans webb och ingen vet om jag tjänar några pengar på denna blogg. Skall jag betala? Till vem? Intelliwells kunder bevakar alla möjliga sajter, företag, myndigheter, media, bloggar etc. och det är inget vi kan eller vill styra. Värdet av information ligger huvudsakligen i dess sammanhang och struktur – inte publicering.

Tillbaks till spelbolaget. De har tydligen anpassat sin affärsmodell till risken att någon inte betalar licens och gjort innehåll och support till klassisk ”added value” för betalande kunder.

För Intelliwells del kan vi inte kontrollera hur många användare kunden har eller hur de delar och sprider informationen. Det kan räcke med en användare som skapar oändligt många feeds, vidarebefordrar e-post automatiskt med regler etc. Därför är sådana parametrar fria nyttigheter i vår affärsmodell. Istället tar vi betalt för för att göra livet lättare för kunden (support), resursutnyttjande och inovativa idéer som kunden kan tjäna pengar på. Då vill de ha en relation med oss och betala för det.

Jag sympatiserar med upphovsrättshavares rätt till ersättning, men musik- eller filmbranschen måste anpassa sina affärsmodeller till 2010-talet. Det är bara Radiotjänst som kan ropa på staten och hävda att alla som äger en dator också är konsumenter av licensutbudet, enbart för att SvT o SR gör sitt material tillgängligt på nätet. Den tokiga idén måste stoppas. Inte för pengarna utan för rättssäkerheten.

Rubriken kan med lite ordlek påminna om ”social misär”, men handlar bara om den fattigdom okunskap/ointresse skapar i företagen.

Alla skall in i social media. Det skall skapas Facebook grupper, twittras och bloggas. Samma gamla inifrån och ut perspektiv. Webben ger utmärkta förutsättningar att fånga trender och åsiktsyttringar, men när man inskränker analysen till sina egna forum tappar man bort hela idén.

Tänk att man slösar bort så mycket pengar på att upprepa gamla misstag.

Varför har en bortskämd lyxhustru i Los Angeles fått dominera mediadebatten de senaste dagarna – och till och med hamna i en seriös talkshow (Skavlan).

Svaret är att media inte klarar uppgiften som nyhetsförmedlare. De kan inte värdera, prioritera och analysera för läsarnas bästa – de ser bara att det på kort sikt drar läsare. Ankas uppfattningar är naturligtvis hel ointressanta, eftersom de inte är byggda på hur det svenska samhället fungerar.

Som omvärldsanalytiker skäms man över den mediala haussen. Tips 1 till läsarna: kräv relevans och sammanhang. Tips 2: Intelliwell

Tacka vet jag Arne Anka – hans analyser var pricksäkra och roliga. Annas är plumpa och tråkiga.

Igår öppnade Riksdagen med Kung och allt. Jag gillar traditioner, men motorn i all utveckling är förnyelse. Så vad är senaste nytt i politiken. Undrar om det inte just är Kungen, för politikerna trampar på i samma gamla hjulspår. De rödgröna har en blogg. Oj vad modernt! Jag orkade läsa två rubriker innan jag somnade. Är det någon som känner till – och i så fall läst - Anders Borgs blogg? Ett enda inlägg (maj 2009) som är 12 meter lång. Bra bloggat. Vilken trafik det måste dra.

Skärpning nu. Det lag som når marginalväljarna vinner. Och marginalväljarna finns på nätet. Är du politiker och behöver hjälp? klicka här

En VD, en ekonomichef, en informatör, en marknadschef och en produktutvecklingschef går in en apoteksbutik. Alla har krämpor och ser lite bleka ut. VD, som är tung i huvudet efter gårdagens sena representation, ber informatören köpa något som hjälper i nöden:
- Ge oss något alla har glädje av, något som stillar vår smärta. Krångla inte till det. De får varsin Bamyl.

Var det rätt medicin? Så går det till när omvärldsbevakningen centralstyrs. Ingen frågar den operativa personalen som har daglig kontakt med kunder, leverantörer, partners, konkurrenter, ny teknik, sociala media m.m. Att söka lösning som passar alla leder till att det passar ingen.