Nytt läge

2009-08-23

Efter en jobbig vårsäsong och välförtjänt semester drar höstens arbete igång. Jag gillar höstar. De är kreativa perioder.

Noterat under sommaren:

• Finanskrisen och lågkonjunkturen har stabiliserats (som jag noterade i april)
• Bloggarna tjänar inte så mycket pengar – då blir det väl ingenting till twittrarna
• Intelliwell har uppgraderat systemet och fått otroligt mycket beröm av kunderna
  Kul – det har inspirerat oss till en rad nya tjänster
• Intelliwell har också inlett ett samarbete med PR- och kommunikationsbyrån Skugge & co
  Helt naturligt och nödvändigt efter Margaretha Sjöberg Boströms avslöjade inlägg i Resumé (sedan fick hon sparken)
• Vi får hoppas på fotbollstjejerna – varken herrfotbollslandslaget eller friidrotten fungerar 
• Valrörelsen började tidigt denna gång – det blir en ”Obama effekt” – den som kan hantera webben vinner
• Nu har folk verkligen tröttnat på digitala pressklipp. Det flesta kastar bara bort dem, andra blir riktigt störda.
  Bättre urval och högre relevans efterfrågas – perfekt för Intelliwell.

Det blir en kul höst

Nytt ledarskap

Det är många signaler som talar för att näringslivet ställt om och börjar utvecklas igen. Visst har många nischer det fortsatt svårt med svaga kunder, förlegad teknologi och svårigheter med finansiering, men i huvudsak tycks det börja rulla i rätt riktning.

Det som krävs av dem som går vidare nu är en insikt om att konjunktursvackan kommer att straffa dem som håller kvar vid gamla tekniker. Våra tidsperspektiv kortas av. Historik för analysen blir kortare, besluten får kortare livslängd och strategierna behöver anpassas oftare. Omvärldsanalysen kräver att fler personer i den egna organisationen engageras och att konsultrollen blir mer av metod och verktygscoach och mindre av ”jag-vet-hur-framtiden-blir” siare. Nätet växer snabbare än vad sökmotorer och nischaktörer hinner med att överblicka, så din egen kompetens och dina mål står i fokus. Det kräver ett nytt ledarskap. Är du beredd?

Att tala för döva

Ett dilemma för omvärldsanalytikern är att få fram värdet eller påverkanskraften i det upptäckter och scenarier man presenterar. Frågan är vad som är rätt timing egentligen. Notera att förmånsdebaklet som nu diskuteras är gammal skåpmat.

1. Löner och förmåner har varit i fokus sedan 80-talet (ni kommer väl ihåg fallskärmsbråket i det gamla fackföreningsägda BPA).
2. AMF-VDs löner har presenterats för styrelsen (som också är den enda instans som beslutar i frågan) och årsredovisningar.
3. Kritik har tidigare riktats på att fackföreningar sitter med och tillstyrker förmåner de sedan kritiserar i debatten.

Varför blossar debatten upp just nu och inte för 3 år sedan? 5 år sedan? eller 10 år sedan? Varför avsätts alla mediaresurser till att vrida och vända på AMF, Elmhagen och Vanja när det finns 100-tals andra liknande case att lyfta fram.

Jag tror att det har en omedelbar koppling till oppositionens begäran om bonusdebatt i Riksdagen. De ville vinna billiga retoriska poänger, men ramlade själv ner i den grop man grävt.

Skilj på analys och politik. Sök dig utanför det likriktade mediabruset och bygg din omvärldsanalys på ditt behov inte löpsedlarna. Bevaka webbsidor som påvekar din vardag, dina arbetsuppgifter!

Nu vill vi höra sanningen

I en jobbilaga till DN idag förklarar Jacob Palmstierna, 74, hur befriande det är att ha karriärren bakom sig. ”Man behöver inte väga vad man säger mot nästa karriärsteg”. Det är ju knappast överraskande att personer i ledande ställning och de som vill dit, säger vad som krävs för att nå personliga mål. Det är viktigt att man förstår detta och kan navigera rätt när man driver projekt och utvecklar företag. De som är satta att ta ansvar gör det primärt för sig själv. Jag har skrivit om detta i tidigare inlägg.

Dessbättre kan du skydda dig mot sådana företeelser genom att använda flera olika källor och ständigt stämma av omvärldsförändringar mot din affärs- eller projektplan. Lösningen heter medvetenhet och uppmärksamhet. Till din hjälp har du huvudsakligen webben, smarta verktyg och din egen kompetens.

Nollkoll, lättja eller inkompetens

Appropå Vanja och AMF. Om man efter 15 år i styrelsen för ett pensionsbolag inte kan förstå ett anställningsavtal med VD och inte heller lagt sig vinn om att få det utrett och förklarat – vad har man då i styrelsen att göra. En legitim förklaring är att bevaka uppdragsgivarens intressen, men då är den egna retoriken mot andra bonusar och pensionsförmåner död. Sorry Vanja.

Styrelsens ansvar är omfattande och det sitter alltför många tigande ja-sägare och klubbar belut de inte förstår, så Vanja är i gott sällskap. Intelliwell hjälper många styrelseledamöter att bevaka bolagets omvärld – kunder, konkurrenter, legala frågeställningar, trender m.m. De ledamöterna har underlag för sina frågor. De ledamöterna sätter sig inte i VD knä. De sköter sitt ansvar gentemot ägare, kunder, anställda och VD.

Diplomaterna och sanningen

SvT’s serie Diplomaterna har upprört många tittare, skattebetalare och idag på DN Debatt även representanter för diplomatkåren. De kanske också tillhör kretsen tittare och/eller skattebetalare. ”VERKLIGHETSFÖRFALSKNING” utropar de. Jag förstår inte de starka känslorna. Vilken verklighet är det som skall skildras? Vad hade ni väntat er? Ett faktaprogram om hur duktiga och viktiga diplomaterna är? Oj vad tråkigt det hade blivit. Det skulle säkert uppröra fler att SvT slösar bort licenspengarna på sådan långtråkig smörja. Nu blev det i alla fall ett försök att göra bra TV. Lyckat eller ej får var och en avgöra, men av efterdebatten att döma var det lyckat.

Ur ett omvärldsbevakningsperspektiv belyser detta ett grundläggande problem. Sanningen varierar beroende på perspektiv och situation.

Lektorn i journalistik, Christian Andersson, vill inte diskutera begreppet ”sanning” utan talar istället om ”journalistiskt relevant”. Och det är ju detta redaktionerna skall jobba med. Det finns ingen generell sanning. Det finns ingen sann rättvisa, eller lära, eller Gud för den delen. Det beror på. Om du förväntar dig att journalisterna skall berätta Sanningen blir du besviken. De skall berätta en mer eller mindre verklighetsförankrad historia.

Därför måste dina beslutsunderlag – din omvärldsbevakning – hålla en bredd som ger dig en bra översikt av källor som skapar din sanning. Internet är därför, med alla publicister som beskriver sin sanning, utmärkt att arbeta med i sin omvärldsbevakning.

Blicken fast spänd i de egna fotspåren

Myndigheternas krav på offentlig upphandling blockerar utvecklingen.

När svenska myndigheter skall handla upp varor och tjänster skall de i allmänhet göra en offentlig upphandling. Syftet är gott – man vill ha objektiva kriterier som förhindrar korruption och andra oegentligheter. Men jag har invändningar.

För det första ser man inte sällan att upphandlingsunderlagen är ”beställningsverk” – skräddarsydda att passa en viss, ofta befintlig, leverantör.

För det andra krävs det kompetens och framsynthet för att kunna beställa produkter och tjänster som ligger i utvecklingens framkant. Den kompetensen har man ofta anhänt sig till den leverantör som nu skall konkurrentutsättas.

Sammantaget leder det till att myndigheten blir beroende av leverantör eller hamnar i en situation där man inte fångar nya nya trender, tekniker, tjänster, kompetenser och metoder.

Jag har sett otaliga upphandlingar som benämns ”omvärldsbevakning”, men som i praktiken innebär att man får TV, radio och annat redaktionellt (syndikerat) material uppläst i datorn. En devalvering som heter duga. Senast var det Kronobergs Läns Landsting.

• Jag vill, som tänkbar leverantör,  inte se ett så dyrbart och viktigt område som omvärldsbevakning degraderat till en så torftig  dimension.
• Jag vill som skattebetalare inte se myndigheter gå in i framtiden med blicken fast spänd i de egna fotspåren.
• Jag vill att Lagen om Offentlig Upphandling avskaffas, för jag tror den gör mer skada än nytta.

Att hitta guldkorn

Det är nu det gäller. Dåliga resultat, dystra prognoser och ständiga varsel. Samtidigt växer företag med innovativa produkter, tjänster och  idéer. Intelliwell anställer och många företagare jag känner vittnar om svårigheter att hitta personal med rätt kompetens. Var är de? Igår kom nya varsel i Kista, men de personer som blir lediga har förmodligen ingen vana att arbeta i små, snabba bolag i utveckling där man skall klara allt själv från idé och design till kundkontakt och försäljning. Sedan gäller det att finansiera alltihop själv…

Var hittar vi signaler om nydanande, investeringar och nya produkter? Jo, på nätet förstås. Men innan du ger dig ut och letar bör du bestämma i vilket skede du vill och kan komma in i processen. Om du t.ex. fokuserar på materialutveckling kan du välja allt från nanoteknik och den senaste forskningen till mode och marknader. Var har du din kompetensmässiga styrka? Bestäm målet och följ många olika sajter. Analysera nyheter och utveckla din bevakningsprofil successivt. Behöver du tips, idéer ochverktyg? Anlita en expert!

Effektivisera din sökning

”Som man frågar får man svar” är ett gammalt uttryck, som i allra högsta grad är relevant när man söker information på nätet.

De flesta beslutsfattare jag träffar tror att en sökning i de stora sökmotorerna innebär att de faktiskt gör en interaktiv sökning på webben. De är imponerade av att t.ex. en sökning på ordet ”finanskris” ger ca 2,4 miljoner träffar på bara 0,25 sekunder när det samtidigt tar någon sekund bara att ladda själva söksidan. Jag är också imponerad av tekniken och det insamlingsarbete som ligger bakom, men tycker att det är viktigt att användaren förstår vad som egentligen händer. Då kan man förbättra sina sökningar och få man ut så mycket mer av webben.

För det första hämtas webbinformation kontinuerligt och indexeras av sökmotorerna. Det är sedan i deras databaser som sökningen sker – alltså i en spegling av tidigare insamlad information. Inte realtid.

För det andra finns knappast tekniska möjligheter eller affärsmässiga skäl att samla all information på webben. Enligt forskaren David Lerdell finns det undersökningar som indikerar att de största sökmotorerna täcker allt från 1% till 18% av ted totala antalet webbsidor (fråga inte hur det begreppet har definierats). En bedömning är att det ligger någonstans i mitten, alltså 8-10%. Vidare respekterar de flesta spindlar de indexeringsregler som sajterna sätter, vilket ofta avgränsar vilka delar av sajten som blir sökbar. De andra delarna blir alltså blinda fläckar i sökmotorvärlden.

För det tredje kämpar alla sökmotorer för att för bättra relevansen i träfflistan så att det viktigaste kommer först. Frågan är förstås för vem och i vilket sammanhang det skall vara relevant. En sak är tämligen säker: Det är relevant för sökmotorföretaget. De vill optimera sin affärsmodell, som ofta är att sälja reklam – alltså vill man nå de breda massorna, vilket betyder att det nya och mer specialiserade, som inte fått så många relationer ännu, hamnar på sidan 46 eller liknande (om det överhuvudtaget är indexerat). Sedan gör ju SEO företagen allt vad de kan för att deras kunder skall hamna högt oavsett om kundernas sajter är relevanta ur något slags objektivt perspektiv. Det blir alltså relevant för avsändaren – inte nödvändigtvis mottagaren av information.

Planerat surfande

Ibland dyker det upp undersökningar som har beräknat hur mycket tid kontorsanställda lägger på att surfa på arbetstid. Jag har dock aldrig kunnat hitta någon uppgift på hur mycket tid man sparar tack vare nätet. Och definitivt inte hur mycket bättre beslutsunderlagen blivit genom att vi har aktuella uppgifter så lättillgängliga.

Samtidigt som man ifrågasätter hur arbetstiden används skall man analysera ledarskapet; får medarbetarna någon vägledning i vilken information de kan/skall använda, hur man söker effektivt, tidsperspektiv och hur man samverkar med kollegorna. Min erfarenhet är att chefer inte vet hur den egna organisationen använder nätet. Tidsanvändning, mål. resultat etc. anses ofta vara upp till den enskildes omdöme. Det är märkligt att ett sådant beteende är OK gällande hantering av en av de viktigaste resurserna vi har (relevant information på webben), men knappast i någon annan process.

Grovt räknat kan man skilja på tre typer av informationsinsamling från webben:

1. Uppslag av adresser och andra ”kataloguppgifter”
2. Ny kunskap – utredningar när vi söker ny och fördjupad information
3. Kontinuerlig bevakning av information där nyheter utgör en viktig del av det egna arbetet

De två första grupperna är ad hoc och det vi hör talas mest om i media. Den tredje gruppen är den som som dels kostar mest dels i termer av nedlagd tid, dels genom att man missar nyheter pga att man helt enkelt inte hinner med. Det är också i denna kategori de flesta har mest att vinna på att organisera arbetet. Istället för att pruta på kvaliteten genom att ”Gilla det man hittar istället för att hitta det man gillar” (dvs nöja sig med sökmotorer och pressklipp) bör man utgå från sin affärsplanering, lista de områden man ansvarar för och successivt bygga upp en relevant källista. Den källistan, som troligen är unik för den enskilde användaren, kan man bevaka med smarta agenter från Intelliwell och alltså få nyheterna automatiskt när de inträffar.

Resultatet är kraftig tidsbesparing, bättre nyttjande av det rika utbudet på nätet och fokusering på information som stödjer affärsplanen.

Nästa inlägg: Lätt att söka – svårt att hitta
Om Intelliwell